80 minipajer är klara (och ett gäng minimorotstårtor)!

Femtioårsdagen närmar sig och jag insåg att det var dags att börja förbereda det som går. Eftersom jag tänker ha öppet hus här hemma står buffémat på menyn.

Jag fick stränga order att det ska vara mat som andra kan fixa till så att jag inte ”måste dit och pressa över nån lime eller nåt” innan servering. Så nu har jag äntligen bestämt vad jag ska bjuda på, menyn är klar.

 

Igår gjorde jag minipajer med hjälp av min mamma. Hon gjorde pajdegen (dubbel sats, alltså till 80 pajer) och stod för kavlingen. Jag fyllde dem och gräddade.

Pajdeg (till ca 40-50 minipajer) 

9 dl vetemjöl

375 g smör

3 msk vatten

1. Arbeta ihop degen och låt den vila.

2. Kavla ut degen och ta ut rundlar som läggs i små folieformar.

 

Pajfyllning

Jag gjorde mitt recept som jag lagat flera gånger i sommar med parmesan, mozarella, chili och basilika.

Följ länken ovan om du vill ha recept till en paj. Jag gjorde flera omgångar med fyllning, jag gjorde alltså inte på alla 15 ägg på en gång. Till de 82 minipajer vi fick till gick det åt 15 ägg, 11 dl grädde, 3 krukor basilika, 3 röda chilifrukter, knappt 2 tsk salt samt förstås riven parmesanost och mozarellaost (när mozarellan tog slut använde jag herrgårdsost).

Jag har ingen aning hur mycket ost det gick åt eftersom jag rev allteftersom. Jag lade ungefär 2-3 msk ost i botten på varje pajform innan jag hällde över äggstanningen. (1/3 parmesan och 2/3 mild ost).

 

image
Första plåten i ugnen.

Det blev 82 pajer när det hela var klart. 80 stycken ligger i frysen, de två andra i magen….de var goda!

image
82 goda minipajer.

Jag har faktiskt förberett min goda morotstårta också….i miniformat. Den är så mäktig så i alla fall jag orkar sällan äta upp den bit jag tagit för mig….därför satsade jag på många småtårtor. De ligger också i frysen. Först styckfryste jag dem för att inte förstöra toppingen, sedan får de vänta i lådor på att plockas fram och ätas upp när födelsedagen är här.

image
Små morotstårtor.

Katarinas spis

Jag heter Katarina, ensamstående med en 21-årig son. Vi bor i eget hus i en liten Norrländsk ort. Jag gillar att laga mat på en höft....Jag är dålig på att följa recept, lägger gärna till eller byter ut, då är det lätt att glömma om det inte finns nedskrivet. Så det är därför har jag startat bloggen, då kan jag själv kika in för att hämta matinspiration när jag glömt hur jag gjorde förra gången! Kanske inspirerar jag nån annan på köpet.....

Lämna ett svar