Min mormor var på många sätt en fantastisk kvinna, förutom ett positivt sätt att se på saker och ting lagade hon underbar mat. När hon med tre små barn tappade synen kunde man tro att hon skulle ha tappat sugen och gett upp. Men icke, hon fortsatte laga den mest fantastiska mat. Skillnaden för henne blev att ingenting höftades längre utan allt mättes.
Samtalen var många när jag ringde för att få recept på än det ena, än det andra. En av gångerna var när jag bodde i Stockholm i början av åttiotalet och var sugen på risgrynsgröt. Då ringde jag henne och skrev ner hennes recept. Det följer jag än idag.
Mormor hade många skållade mandlar i sin gröt, inte för att gifta bort alla utan för att gröten skulle få god smak….och det får den…jag lovar.
Igår åt vi risgrynsgröt till lunch när sonen kom hem från skolan. Han konstaterade att det var ovanligt god gröt….jag tackade min mormor för receptarvet. (Det kanske är så alla lagar sin gröt, jag har faktiskt ingen aning eftersom jag inte kollat upp det.)
Risgrynsgröt
3 dl vatten
7 dl 3% mjölk
1 kkp risgryn
2 krm salt
smör
1 kanelstång
skållade mandlar, en eller många
kanel och strösocker
1. Smält lite smör i en kastrull. Häll på vatten och koka upp. Tillsätt riset och koka torrt.
2. Slå i hälften av mjölken, saltet och koka till dess att gröten tjocknar. Lägg även i kanelstång och mandlar.
3. Slå på resten av mjölken och stäng plattan. Låt gröten stå till dess att den tjocknat (det tar ett tag). Värm den sedan och ät med kanel och strösocker eller sirap eller vad helst man vill ha på sin gröt.